2001-08-31 En vanlig dag med magister Tore Trofast i skolan eller "kejsaren är naken". Del 1. 2001-09-12

Tore tycker att det är onödigt att byta namn på företeelser när innehållet egentligen är detsamma. Förut fanns det obskliniker och obsklasser för bråkiga barn numera heter det "lilla gruppen" och bråkiga barn kallas nu, med eller utan diagnos, för barn med ADHD, DAMP och andra bokstavsbarn. Åhörardagarna har bytts ut mot "öppet hus" och föräldrakvartar mot utvecklingssamtal. Föräldrar ja, säger Tore, de ska se till att eleverna gör sina läxor och kommer i säng på kvällarna men inte tycker jag att de har i skolan att göra. En av fördelarna med att ha flyttat över till högstadieskolan är att det är sällan föräldrar i skolan. Ser man någon så kan man vara säker på att det har hänt något mycket allvarligt. Högstadiet heter det ju egentligen inte utan har bytts ut mot senare årskurser och eftersom det är nationella prov i årskurs 5 så har 3 stadier bytts mot 2 och årskurs 6 som Tore undervisar i för närvarande har fått flytta över till högstadieskolan.

På bordet ligger de nyrättade glosproven. Eleverna får extra poäng och guldstjärna i glosboken om de skrivit snyggt så Daniel som alltid kan sina glosor men skriver slarvigt får inga guldstjärnor. Tore säger att man måste kunna grammatiken ordentligt för att bli bra i språk därför har han många skrivövningar och tiden för att prata och kommunicerar på engelska finns inte. Tore berättar att många av hans kollegor är väldigt "slappa" och att barnen inte lär sig något. De får diskutera, göra sin egen planering och "forska". En forskning som innebär att de skriver av vad som står i läroboken i en skrivbok. Han menar att basen ligger i att eleverna faktiskt lär sig fakta. Det innebär att i geografin så får de blindkartor med städer, floder, berg och sjöar som de ska lära sig utantill, därefter får de läxförhör och en ny blindkarta. Just nu läser de om Ryssland och eleverna har lite svårt med nummer 7 som är Omsk och nummer 9 som är Novosibirsk

Vi följer med Tore till nästa lektion som är matematik. Tore sätter sig i katedern som står längst fram på ett litet podium och eleverna sitter i raka bänkrader. På väggen längst bak i klassrummet sitter gårdagens teckningar som eleverna gjorde på bildlektionen. Det är 27 teckningar på en tomte med tomtebarn och en släde. Tore berättar för eleverna att de idag börjar med kapitel 4 och de som inte är klara med det förra kapitlet kan hoppa över resten. Han går igenom division med tal i decimalform och betonar vikten av att göra ordentliga uppställningar. De får räkna till tal 630 och de som blir färdiga får läsa i bänkboken tills de andra blir klara. Ja, i alla fall de flesta - det finns 4 elever i klassen som aldrig hinner klart så då låter Tore dem hoppa över några uppgifter. Det är så enkelt med matematiken, säger Tore, för här finns bara rätt och fel och då är det enkelt att rätta provräkningarna.

Matematikböckerna ska ju -som alla andra skolböcker - återanvändas. Att det innebär att eleverna inte kan använda en riktig studieteknik och får stryka under, markera och anteckna i böckerna är inget problem tycker Tore. Tore berättar att han i början av terminen skickat hem matematikböckerna tillsammans med en lapp om att böckerna skulle kläs om till nästa dag, för att man skulle vara rädd om böckerna. För att eleverna verkligen skulle göra detta så sa han att de skulle få en "prick" om de inte gjorde det. Tre prickar resulterar i kvarsittning. Med bestörtning berättar Tore om att Angelica kom tillbaks dagen efter med en lapp från föräldrarna om att boken inte kunde slås in för boken var sönderriven så att de hälften av de 30 sista sidorna saknades och att bara den mittersta tredjedelen av baksidan var kvar. Det var ju just därför böckerna skulle slås in. Pengar till material är det ju ont om. När de skulle göra en exkursion och titta på växter så behövde de luppar. Det har funnits en klassuppsättning till "mellanstadiet" men nu var 5 luppar borta och 3 trasiga. Rektor sa att det inte fanns pengar till mer än 2 luppar men att då var Tore tvungen att lägg ut pengarna privat för en rekvisition kostar 150:- och det har skolan inte råd med. Det blev ingen exkursion. Det är tom så att Tore måste dela en lärarhandledning i engelska med en kollega för det finns inte pengar till 2 handledningar. Mycket av skolans pengar går till hyra av skollokaler och till att finansiera inköp och support av datorer. För datorsupporten betalar skolan 5000:- per maskin och år även för maskiner som är så gamla att de är svåra att använda.

Tore tycker att den kunde avvara datorerna, han använder knappt skrivmaskin, så sparade skolan en hel del pengar som kunde läggas på högre lön till lärarna istället. Datasalen använder Tore bara när eleverna ska skriva rent någon uppsats. Lokalen är larmad och det finns speciella ordningsregler som gäller den salen. Bland annat sägs att vad som är tillåtet regleras av allmän moraluppfattning och att eleverna ska informera sig om vad som är tillåtet och allt som inte är tillåtet kan vara förbjudet. Vidare att datorerna bara får användas till aktiviteter kopplade till undervisningen och systemadministratören avgör vad som är brottsligt (ej kopplat till undervisningen) och att hans/hennes beslut inte kan överklagas. Tore tycker att det är bra med ordning och reda och att pratet idag om att barnen ska söka egen kunskap bara är snömos

Det är för mycket nymodigheter, säger Tore. Det är ju tur att jag ändå kan göra som jag vill i klassrummet. Ta bara det där med feriefortbildningen. Förut kallades det för planering. Vi har 1,5 vecka i juni och cirka 1 vecka i augusti som ska vara fortbildning men av dessa 13 dagar går det åt ett par dagar till planering med arbetslaget, ett par dagar till egen planering och städning. Tre dagar är möjliga "kvittningsdagar" annars är det egen planering även dessa dagar. Det är också olika arbetsgrupper som träffas och ibland ska de informera oss andra. Kvar blir kanske 2 dagar i juni och 2 dagar i augusti som med en vid definition kan räknas som fortbildning. Då var det bättre förr när man kunde vara ledig för studier med B-avdrag.

Vi återvänder till personalrummet och lämnar Tore, om en stund är det personalkonferens som innebär att skolledningen informerar om vad som händer den närmaste tiden. De ska också planera nästa friluftsdag och försöka ena sig om ordningsregler vad gäller snöbollskastning och om kepsarna.

Finns Tore och finns skolan? Ja vi vill hävda att det är så och inte nog med det: Det är vanligare än vad de flesta tror och vill vidkännas. Det är stor skillnad på vad som sägs i styrdokument och hur skolvardagen ser ut. Det är också stor skillnad mellan vad som sägs och vad som görs. Majoriteten av skolor har inte förändrats så mycket som en del skolaktörer hävdar. Vems är felet? Svar: Ingens. Det är ett systemfel. Samhället har förändrats men inte skolan. I del 2 berättar vi om Margareta Modig och hennes skolvardag. I del 3 presenterar vi ett konkret förslag på hur den framtida utbildningen kan se ut och hur vi kommer dit.

Tommy Isaksson