2006-05-31 Släpp visionerna loss. Det är vår!

Detta är pedagogernas stora utmaning i det nya samhället. Alla utmanas på alla nivåer från e-World, till eEurope till e-Hagaskolan och e-Kajsa i e- 3:an och hennes e-lärare på e-Ornässkolan. Det är en oerhörd utmaning. Det gäller att möta dagens och kommande generationers behov av kompetens med en ny utbildning, nya metoder och nytt innehåll i kunskapsprocessernas rolluppsättningar. Det leder till nya insikter och ställer krav på en ny politiska agenda och nya administrativa rutiner. Klassrummet, som hittills varit centrum för både elevers och lärares ansträngningar har förlorat sin betydelse och kan i många fall stängas igen för gott. De nödvändiga mötesplatserna för lärandets deltagare ska utformas för trivsel och kreativitet, skratt och gråt, en dricka eller en kopp kaffe. Kunskapsmötena för e-learning och e-Teaching äger rum på nätet, där kunskapskällorna redan finns.

Det ställer krav på produktion av nya pedagogiska hjälpmedel, digitaliserade kursmaterial och nya former av prov och examinationer. Alla dessa utmaningar ställer till det för en av de mest konservativa arbetsmiljöer som finns. Det utmanar pedagogernas fackliga organisationer och kommunernas traditionstyngda byråkratier.

Nedärvda arbetssätt från Sokrates och Platons Grekland några hundra år f.Kr. En lärarkår, som snabbt närmar sig pensionsåldern, får kämpa sig in i det elektroniska samhällets finesser; och finna sig i att deras elever springer före. Lärare och elever inser tillsammans och i allt fler situationer att deras gamla roller inte fungerar. Medan eleverna surfar och chattar, skapar nya språk och rör sig world wide i the internet web world, lämnas föräldrar och lärare allt längre efter. Det är frustrerande och vilsenheten är stor.

Skönt är då att veta att alla ska inte bli professorer. Att alla inte ska jobba med processorer. Skönt är att veta att alla inte flyttar till cyber spacen. Skönt är att tro att inte alla berörs av det förbannade paradigmskiftet. Och skönt är att veta att det är människan själv som skapar både sin historia och sin framtid. Det är människan som avgör vilken framtid vi vill ha. Den önskvärda framtiden skapar vi själva. Den kommer mot oss och låter oss forma den.

När vi ska forma den önskvärda framtiden är vi beroende av allas nyfikenhet och fantasi. Allas kreativitet kan och ska tas tillvara. Det uthålliga samhället är ett kreativt samhälle. Den nya ekonomin är en ekonomi som exploaterar de oändliga resurserna. Den största av dem är solen, näst störst är kreativiteten och därnäst kommer kunskapen. Thames Valley University i London bygger sin enastående pedagogik, arkitektur och värderingsplattform på några enkla ord av Albert Einstein. "Imagination is more important than knowledge. Fantasi är viktigare än kunskap."

För att forma det uthålliga och därmed rättvisa samhället behöver vi använda en väl processad blandning av teknisk, kulturell och social kreativitet. För att en sådan blandning ska få bouquet, doft och färg krävs att alla bidrar. Detta kan man inte åstadkomma i cluster eller i Private-Public Partnerships, som det heter så modernt. Slå upp orden i en ordlista eller fråga någon kompis vad dessa begrepp betyder.

Om detta är sant, så kanske vi i första hand skulle underlätta för våra nuvarande och blivande pedagoger att utveckla sin kreativa och sociala begåvning. Det kanske är därför Borlänge kommun nyligen gått ut med parollen "Släpp visionerna loss, det är vår!".

Så viktiga våra pedagoger i barnomsorg, skola och högskola är! Vi föreslår att ungarna och personal i barnomsorg och barnorganisationer tar ledningen på den behagliga promenaden in i framtiden Sen kommer lärarna på grundskolan och därefter lärare på gymnasiet och högskolan. Intresserade utbildningspolitiker kanslipersonal bildar eftertrupp. Och precis som under en fjälltur får de första vänta på de sista. Kommunalrådet är kökarl och ser till att alla kommer fram samtidigt och inte har några skavsår.

Om detta är en kortfattad beskrivning av skolsystemets utmaningar i eVärlden, så är en annan utmaning lika viktig att möta. Vi har under många år utvecklat den svenska pedagogiken till en av världens bästa. Lärare i Sverige möter inte bara elevernas behov av kunskap utan också deras behov av en vuxen riktningsvisare och social vägledare. Den svenska pedagogiken betonar gruppens betydelse för ut- och inlärning. Kunskaper förmedlas i processer där alla kan bidra. En av de riktigt stora utmaningarna ligger enligt min uppfattning i att ta vara på dessa pedagogiska traditioner och hitta det tekniska lösningarna för att föra in dem i eTeaching och eLearning.

Det betyder, om vi har rätt, att de databaser, som ligger lagrade i hjärnorna på dagens pedagoger/lärare måste tas till vara och föras in i den nya digitala pedagogikens arsenal. Si, det vore en viktig uppgift för alla de välutbildade IT-tekniker vi har. Vi skulle gärna medverka i utformningen av en EU-ansökan med titeln "The Digitalised Senior Teacher Programme".

Som alltid måste man som sökare av kunskap ge sig ut på resor. På andra ställen i världen, utanför de egna klass- och kollegierummen utvecklas pedagogiken mot andra kulturella bakgrunder, behov och traditioner. Kunskap och kunskapsprocesser är universella till sin natur, men har alltid sin bas i det lokala, i en personlig livssfär. Alla resor skänker relief åt vår förståelse, medvetna resor gör förståelsen djupare. Ytterst sett är fantasin och nyfikenheten den främsta drivkraften i kunskapsprocesserna och resor i det mindre kända är nödvändiga för att tillfredsställa och utveckla både fantasin och nyfikenheten.

Internationaliseringen av svensk skola och kompetensutveckling är ett värde i sig. Ju bredare den internationella kontaktytan är, desto bättre kommer vi att förstå hur kunskapen och dess villkor ska förbättras på vägen djupare in i informationssamhället. Därför ska vi, enligt min mening, lägga ner tid, kraft och pengar på att internationalisera kommunens kunskaps- och kompetensverksamheter.

Med framtiden är det så klokt ordnat att den kommer samtidigt till alla. Att vi sedan krånglat till det är inte framtidens fel. I vår del av världen sysslar vi med idogt arbete i väntan på framtiden. "I ditt anletes svett ska du förtjäna din föda", sades det när Adam och Eva fick lova att lämna paradiset. De hade ätit av kunskapens träd. På andra håll i världen har de inga förfäder som drevs ut ur paradiset. De verkar inte förstå att de ska "arbeta i sitt anletes svett" Tvärtom har deras förfäder en annan erfarenhet än vår. De säger "Medan du sitter och gör ingenting kommer våren med alla sina blommor alldeles av sig själv.".

Vi som är intresserade borde skaffa oss en plattform för det kreativa, ständigt pågående samtalet om hur vi ska forma den önskvärda framtiden. Vi har ju lite att fundera över och ju fler vi är som funderar, desto bättre är det. Framtiden kommer samtidigt till oss allihop. Vi behöver fundera på vad vi ska göra med den när den kommer. Vi kan i alla fall vara säkra på en sak.

Vi behöver en ny plattform för utveckling av pedagogik, lärande och kompetens. Det får inte längre handla om datorer i skolorna eller lokaler. Det måste handla om kunskapens processer i informationssamhället. Och de processerna är varken tids eller rumsberoende.

Släpp visionerna loss. Det är vår!

Lorens Axelson
Tommy Isaksson